Men fy vad jobbigt för Hermes, skönt att kollen gick bra och jag hÃ¥ller tummarna pÃ¥ att det “bara” var en engÃ¥ngÃ¥ngsföretelse.
Kramar till er o flocken!
Maria, Nelson o Nova

Oj stackars Hermes, hoppas att det var första och sista gången!

Lillbubben Cobber kom verkligen till er för att larma, vilken kille.

Hoppas att allt är bra med er alla nu!

/Gisela

fy vad läskigt! skönt att han nu mår bra!! hoppas hälsokollen är bra och han är frisk! jag håller tummarna för söta Hermes

kramar om
från Fran

Jag förstår att det känns otäckt och nervöst och jag hoppas, som du, att det varsta och sista gången han fick ett anfall!

Hua, Jag håller tummarna för torsdagens koll.
De är ju ens bäste vän.
Cobber är en klippa.
Kram från oss / Kristina mfl

Stackars Hermes-”plutten”. Jag förstÃ¥r er oro över jakterna men Ã¥ andra sidan, ska Hermes leva ett begränsat lite trÃ¥kigt liv eller ett mer riskfullt roligt? Ni har ju gott om tid att utvärdera och se om det är Ã¥terkommande eller bara en engÃ¥ngsföreteelse.
Kram till er alla

Usch vad tråkigt. Tur att det hände inne och inte ute på en promenad i skogen. En kompis till mig hade en labbehanne som fick EP rätt ofta i gammal ålder och det var om han blev för glad eller upprörd över nåt. Ibland ute i skogen, vilket var jobbigt, för han kunde knappt gå efteråt. Men det verkar ju som om en del får bara enstaka anfall, så vi håller tummarna att det är så!

Kram
Märta

Jag säger detsamma “stackars Hermes!” Fy det lÃ¥ter otäckt med EP anfall, fÃ¥r hoppas att det inte händer igen. Det är säkert klokt att göra en grundlig hälsoundersökning pÃ¥ honom, dÃ¥ har man ju i alla fall gjort vad man kan för att man ska veta att han mÃ¥r bra eller inte. Jag bara säger usch för sjuka djur!

Kram på er!

Stackars Hermes! Och stackars matte och husse. Det ÄR läskigt med epi-anfall, fy tusan! Musse hade ett (troligt) anfall för över ett år sedan, på hösten. Det var i samband med en ovanligt jobbig skendräktighet och efter en tid med flera sjukdomar (hälta, vattensvans, kennelhosta) så hon var nog inte i bästa form. Det dök upp på em, när hon hade legat och vilat i soffan. Plötsligt ramlade hon i golvet, kunde inte stå på bakbenen och hon saliverade mängder. Det blev en sjö på golvet. Däremot inga kramper eller skakningar, men hon darrade lite. Ilfärd in till SVA förstås, men även om hon vinglade på vägen in på kliniken gick det över innan vi kom in till veterinären. Han klämde och kände och de tog massor av prover. Inget var fel, inga spår av något konstigt. Fick veta att det troligen var epi och att det kunde ha utlösts av en kombination av hormonpåslag (skendräktighet) och nedsatt fysisk kondition (sjukdomarna hon just klarat av och så första buset med kompisen samma morgon). I princip kan man tydligen obducera en hund efter ett epi-anfall utan att det syns ett smack, enligt veterinären på plats. Skumt! Jag valde att kastrera henne för att slippa strulet med skendräktighet som bara blev värre för varje år, när vi väl gjorde det hade hon dessutom början till en livmoderinflammation, stackarn! Så det var i grevens tid. Nu hoppas jag hon får vara frisk som en nötkärna resten av livet! Inga mer epitendenser har vi sett, inte ännu i alla fall, och håller tummarna att det var en engångsgrej.
Håller tummarna för er också! Lycka till!
Många kramar från oss!

/Uppsalaflocken