Både Peter och Tina klarade skrivningen nu ikväll. Stort Grattis! Vad duktiga ni är 
Peter ringde nu hem från bilen. Han var helt slut 
anspänningen hade släppt och nu kunde han pusta ut och slappna av.
Till ert 1:a pris i ÖKL idag
Vi har haft mÃ¥nga och lÃ¥nga givande dagar. Torsdag och fredag i Länghem pÃ¥ kennelträff med E- och F-kullen samt senaste kullen chessar och idag lördag kursen “stadga och tyst” ute pÃ¥ Ekerö med Roger Markström.
FrÃ¥n Södertäljeprovet, helgen i Länghem och kursen idag är det sammanlagt nästan 600 bilder…nackedelen med digitalkamera?? som ska sorteras och redigeras *pust* men hÃ¥ll ut…jag ska försöka fixa de flesta i morgon (kanske man skulle hoppas pÃ¥ regn för jag lovar jag har en rejält trött liten kille som i morgon inte behöver sÃ¥ speciellt mycket aktivitet annat än lugna promenader och gos med matte
Fortsättning med kursen “Tyst & Stadga” kommer…
Hade ställt mobilen på väckning men hundarna hade redan en timme tidigare talat om att nu är det faktiskt dax att gå upp så jag var vaken då den ringde. Det var helt tyst på övervåningen men snart vaknade Tina så vi fixade mat till hundarna för att sedan själva äta frukost och packa allt och sedan stuva in oss i bilen och åka upp till timmerhuset där Axel, Eizor och Freddie skulle få gå viltspår. För Freddie var det första gången och en riktig hit när poletten väl ramlat ned i spårstarten Länge och väl stod han och funderade på vad han skulle göra men sedan följde han spåret noga och kom sååå stolt spatserande med sin klöv tillbaka. Han sprang runt till oss alla som stått och väntat och visade upp sitt fynd och man riktigt såg hur han växte.
Axel klarade sitt spår galant och är i stort sett redo för AKL.
Eizor behöver ett par spÃ¥r till. Vi jobbar ju pÃ¥ vÃ¥rt samarbete Eizor och jag och det var pÃ¥ ett sätt kul att se att han inte bara rusade i spÃ¥ret utan hela tiden vände sig om och tog kontakt med mig för att liksom fÃ¥ bekräftelse pÃ¥ att det han gjorde var rätt. Det är ju trots allt ett Ã¥r sedan vi gick ett spÃ¥r. När han väl kom fram till klöven sÃ¥ tog han den givetvis och kom med den men sedan släppte han den och var liksom redo att spÃ¥ra vidare, precis som att “jaha..var det verkligen klart redan”…Detta kommer gÃ¥ riktigt bra när poletten trillat ned ordentligt. Han spÃ¥rade fint över bäckar och diken och en vinkel frÃ¥n en liten skogsväg och in i skogen över ett dike tog han strÃ¥lande bra.
Jag kände mig i alla fall nöjd och Eizor var riktigt trött efteråt.
Vi packade bilen igen och for hemåt. Stannade och åt en gång och hundarna bara sov och sov så vi fortsatte raka spåret hem!
Tack Tomas och Mia för några trevliga dagar och stort tack till alla er andra som var med! Jättemysigt och kul att få träffa er
Samlades i Jägareförbundets stuga som även varit vår sovplats för frukost som Tomas och Mia köpt med sig och presentation. Det var 4 syskon från E-kullen och 4 från F-kullen plus 2 chesstikar från senaste kullen (Mura och Flisa). Jisses vad mycket och krullig päls hon har lilla Mura
Mia kallade henne för Pudel men jag skulle snarare likna henne vid ett får Gullig hur som helst!
Vi ägnade största delen åt dagen till lydnadsträning men även lite apportering med avbrott för en god pastasallad som bjöds på till lunch. Kul att se alla hundar och även att få se några andra kullsyskon till Eizor.
På kvällen fick vi duscha i Mia och Tomas timmerhus som nog kunde liknas med Hilton jämfört med stugan vi bodde i och efter detta fick vi avnjuta en jättegod middag som grillmästaren (Tomas) fixat till.
Skjuts fick vi dessutom tillbaka till stugan på natten så vi även denna kväll kunde avnjuta lite vin till maten!
Denna natt var hundarna lite lugnare. Freddie väckte mig en gång genom att stå bredvid mig och tugga på något som inte lät som något man borde tugga på. Efter en del trixande (han ville gärna ha grejjen kvar) så fick jag ut det och det visade sig vara en penna. JÄTTEGOD penna tur nog ihoptorkad så det var inget bläck i den!
Efter att ha stressat hem från jobbet för att packa allt (man skulle kunna tro man skulle vara borta flera veckor 
och sedan väntat in Peter så kom vi iväg nästan som planerat. Tina och Niklas åkte ungefär samtidigt som oss men vi stannade och åt på vägen och hamnade i kö på Södertäljevägen så vi kom en timme efter.
Klockan var närmare 23 när vi kom fram men då hade Tina och Niklas redan fått nycklarna och även hunnit öppna vindunken 
Våra tillsammans fyra hundar fick leka och hälsa på varandra utanför på gräsplanen innan vi gick in. Sabina och Eizor som gillar varandra jättemycket men som normalt ändå aldrig får leka blev båda glada att få busa lite för en gångs skull.
Vi skulle ju upp skapligt tidigt dagen efter så det blev en öl och sedan sovdax.
Det fanns 4 våningssängar i två rum varav det ena det fanns kök i och det andra en duschkabin mitt i rummet
Jag valde att sova på nedervåningen i soffan med min sovsäck för att ha lite koll på hundarna som jag misstänkte annars skulle busa och leva runt där nere. Det blev inte så mycket sömn för jag hade fyra hundar som turades om att slicka mig i ansiktet eller försöka busa upp någon av de andra kompisarna 
Till slut lessna jag och dom hörde nog pÃ¥ mig att “nu fÃ¥r det vara nog” sÃ¥ dÃ¥ la dom sig och kom till ro.
Fortsättning följer….
Till ert 1:a pris i Gävle i helgen
Det var ni värda!
Igår var vi ut till Huddinge skjutbana. Peter och Tina hade beställt skjutträning med instruktör så jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att åka med och träna hundarna på att minska förväntningarna vid skott.
3 timmar tog det så nog fick de träning alltid 
Första halvtimmen laddades det rejält där bak i bilen och båda hundarna lät en hel del
Jag satte mig på baklemmen på bilen i lugn och ro och läste en tidning med hundarna kvar i sina bilburar och till slut gav dom upp och lugnade ned sig. Så fort jag reste mig däremot så började de om från början så då fick jag träna dom på att jag gick från bilen ett antal ggr. tills de förstod att de inte skulle få komma ut förräns de var tysta och lugna. Efter 1 ½ timme var de så pass lugna så de fick komma ut på en runda utmed skogsvägen. Det pangades rejält runt omkring men båda var rätt sansade. Tillbaka in i bilen igen och nu kunde jag lämna dom utan att de lät det minsta men däremot så började dom ladda så fort jag närmade mig bilen igen så nu fick det bli taktik att så fort dom lät och stressade så vände jag ryggen till och ställde mig och väntade.
När de blev tysta vände jag tillbaka och så höll jag på. Tog väl 20 minuter att gå 30 meter tillbaka till bilen 
men efter detta var det som de verkligen förstod att det lönade sig att vara tyst och “straffade sig” att lÃ¥ta och sedan kunde jag gÃ¥ fram och tillbaka hur som helst.
Folk runt omkring trodde väl som vanligt att man inte är riktigt riktig i huvudet och funderar nog rejält vad man håller på med 
men vem bryr sig.
En kille kom fram och pratade lite och vi kom in på viltspår och eftersök så jag fick mig en trevlig pratstund i alla fall
Hermes somnade till slut en stund i bilen i alla fall. Eizor sov aldrig men låg till slut i alla fall lugnt och fint utan att stressa. Om två veckor ska vi dit igen så det ska bli intressant att se hur de beter sig nästa gång.
Klockan var 22.30 när vi kom hem med varsin Mc Donaldspåse i handen och till och med yngsta sonen skakade på huvudet åt sina föräldrar och gick och la sig 
Kom inte i säng förräns 23.30 och stackars Peter skulle idag upp före kl. 05.00 för att bila tur och retur till Göteborgskontoret 
och hundarna var han tvungen att ta med eftersom jag inte kunde vara ledig från jobbet. 100 mil samma dag är ju inte så upphetsande direkt men sedan ska vi ha en lugn och skön helg.
Kanske lite garagestädning på sin höjd och kanske ett blodspår till hundarna och så blir det väl lite påtande i trädgården om vädret är ok.
Trevlig Helg vill jag säga till er som råkar trilla in här
Vi hade ambitioner att i alla fall börja städa garaget för att kunna städa ur och tömma den varmisolerade kontainer vi haft nu i massa år som förråd och snickarbod mm men det bidde hundträning istället vilket är mycket roligare
Vi gick upp till det stoora hygge som finns en bit hemifrån oss för att rekognisera inför dagens sök vi ska göra där i kväll med träningsgänget. Vi satte upp vimplar och planerade lite för att få till ett genomtänkt sök med även ett linjetag snett bak åt vänster från söket. När detta var klart så bad jag Peter lägga ut 3 dummies till Eizor medan vi gick utom synhåll.
Peter kom tillbaka och vi satte oss där och pratade 15-20 min. Jag ville se på Eizor hur hans förväntningar blev nu då han förmodligen var medveten om att Peter lagt ut dummies och hade bestämt mig för att om hans förväntningar och stress blev för hög så skulle vi helt enkelt bara fortsätta hemmåt men han var förvånandsvärt lugn. Inget flämtande eller vibreringar i den lilla kroppen så vi bestämde oss för att köra.
Jag reser mig och Eizor sitter lugnt kvar tills han får fotkommando 
(har nog aldrig hänt förr utan han brukar studsa upp för att få jobba och jag brukar alltid få sätta ner honom igen för att sedan ge kommando) Han gick fint fot med uppmärksamhet mot mig ner till sökområdet *chockad igen*, förvisso i koppel men det är ändå ett framsteg.
Peter hade lagt ut en dummy i en rishög snett till vänster, en ganska rakt ut under en rotvälta och en ganska mycket till höger. Jag skickar Eizor med lite riktning vänster och ganska snabbt hittar han den första i rishögen och kommer raka spåret in och lämnar i hand och får då sitt klick och en liten gobit. Vi samlar ihop oss och Eizor är fortfarande uppmärksam på mig och väntar in rätt kommando och mina tecken för att vara säker på vad jag vill och jag skickar igen mer rakt ut. Han får leta ganska länge efter denna. Han går långt ut på djupet och betar sig av innåt utan något planlöst springande och får den till lsut i näsan och ligger kvar fint i området tills han hittar den och även denna gång raka spåret in och lämnar i hand.
Nu riktar vi oss till höger och Eizor springer rakt in i området och får snabbt vittring och hittar sitt fynd och levererar i hand *jag blir så lycklig*
Innan vi gick ned till söket kastade jag en minnesapport uppe där vi satt och pratade innan så den fick han nu lov att hämta och efter 2 sekunders betänketid trillade poletten ned och han mindes den och hämtar den på absolut bästa tänkbara sätt. Min älskade lilla vovvsing upphör aldrig att förvåna!!
Peter körde även 3 dummies med Hermes och efter att han hittat den första så söker han vidare med dummy i mun men kommer ganska snabbt på att han ska hem med sitt fynd. På den andra dummyn klickar Peter honom i exakt samma sekund han bara vänder huvudet lite mot honom och då kommer han genast in och lämnar av. Samma med den tredje så det verkar fungera och Peter har nu också börjat anamma detta med klicker så det lutar åt att han fortsätter att testa den här metoden för att komma tillrätta med att Hermes söker med dummy i munnen, byter om han får tillfälle eller försöker ta flera samtidigt!
Vem har påstått att det inte går att lära gamla hundar sitta
Jag tror helt klart att man får ett snabbare positivt resultat genom att bara belöna/förstärka Hermes därute på söket när han gör rätt istället för att försöka korrigera felen då han dessutom ofta slår dövörat till. Vilken hund slår medvetet dövörat till en belöning?? Finns säkert dom också och risken är större då man går över från att ha korrigerat mycket till att belöna/förstärka rätt beteende. Hermes tar dock lätt åt sig av berömmet så jag tror det kommer funka bra på honom. Vi får se!
Behöver jag nämna att jag var alldeles upprymd av glädje på vägen hem
Förmodligen blir man väl snabbt nedtagen på jorden igen men nu ska jag suga på den här karamellen en stund i alla fall