till Kristina och Åke som blivit tvungna att låta Babben somna in.
Hennes tre sista år i livet kunde inte ha blivit bättre.
Börjar med det trÃ¥kiga…Elvira (Eizors syster) har PRA 
JÄTTE trÃ¥kigt verkligen…
Igår träffades vi några stycken och tränade. Trots att himlen öppnade sig precis just då så blev det en bra och trevlig träning.
För Cobbers del blev det “bara” passivitetsträning men det tyckte han var helt OK 
Cobber tränar på att bara sitta still vid husses ryggsäck.
Searover Flying Noble “Walle”, 5 mÃ¥nader var med idag och tränade passivitet ocksÃ¥. *sötis*
Meadowlark Drummer “Fokus”
Dennis och Mighty Duck´s Tjalfe “Tjalle” snackar om livet.
Det är så HÄR man gör säger Walle och visar vägen för de stora grabbarna
Nåja, det stora grabbarna var redan klara men Walle visade att han minsann också har tagit simborgarmärket. Bland näckrosor och vass var han klockren på ett par enkelmarkeringar på vatten och raka spåret upp till matte genom vassen 
Nu behöver du inte träna mer markeringar på vatten Kristina
Peter blev tvungen att susa hem och dra ur sladdar till datorer och TV då åskan närmade sig så fler bilder bidde det inte.
Efter träningen åkte vi hem till oss och grillade på hamburgare, fikade och åt god kaka som Maria och Dennis fixat.
Jättekul att även Niklas och Åke anslöt. Ni är båda en frisk fläkt i vardagen och många goda skratt blev det.
Vi saknade Ingela, Bertil och Lisa då Lisa fått vattensvans 
Hoppas hon blir bra snabbt nu och att vi ses snart.
Idag har vi tagit en långsväng med hundarna vid Hellasgården. Gick upp till golfklubben och fikade. Himla mysigt där uppe när man kan sitta ute och ha hundarna med sig.
Efter detta Ã¥kte vi längst ut pÃ¥ Gudö och tränade Cobber. Vilken underbar “liten” kille han är
Idag satt söket som ett smäck. Åh så duktig han var. Tog för sig både på djupet och bredden men ändå så följsam och söker direkt i den riktning husse anvisar.
Han fick även ett par områden motiverade med två enkelmarkeringar på vardera sida om en liten skogsväg för att sedan skickas på linjetag till samma område fast bakvänt så han var tvungen att ha området lite i minnet.
Några stoppsignaler och vänstertecken hann vi också med och faktum är att det gick strålande bra. Peter var så nöjd när vi åkte hem. Helheten var jättebra men framför allt följsamheten och stadgan satt till 100%
Sist men inte minst vill vi Ã¥ter igen säga grattis till Tina Ö och Meadowlark Groovin “Zluggo” som tog en etta i ÖKL och Inga och Askrikes Quality’s Rikoschett “Kenzo” som fick ett andrapris i NKL.
Trevlig Helg!
Kuling har fått somna in. Nu lider han inte mer.
Han var en mysig hund!
Vi tänker på dig Eva.
http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/7BSJCZ
I fredags var Peter och Cobber på kurs hos Eva Bodfäldt och det var Reterieverlydnad på schemat. Inkallning med störning, nostoucher, position vid sidan mm. tränade dom bland annat. Cobber skötte sig bra och nu får vi se om Peter kan sköta läxan från Eva och dessutom läxan från Anita. Som tur är så är det ungefär samma saker de tränar men lite olika övningar och variation kan ju aldrig vara fel.
Lite trist att vi missade Anitas träning igår men Peter hade ju lovat Bitte att komma ner och fota på Jaktmästerskapet sedan lång tid tillbaka och det är ju roligt också att se så många duktiga hundar. Första dagens kvalificering som gick som ett mocktrial hölls på Naddö och igår gick A-provet för de hundar som gått vidare på vackra Medevi Säteri.
Bengt och Tigra (Moormans Look Nice) tog hem vinsten med cert. Vilket ekipage och vilken härlig tik. Stort Grattis till er!
Det var hett mÃ¥nga gÃ¥nger och ett par-tre hundar knallade och ngn pep ur sig men i det stora hela sÃ¥ var det hög kvalitet pÃ¥ hundarna och riktigt skoj att se. Hög kvalitet var det även pÃ¥ skyttarna (Peter…se och lär ) Jocke smÃ¥länning imponerade kan jag säga!
Vi bodde som sist vi var nere pÃ¥ Medhamra Säteri i sjöstugan. Förutom att det bara var 10 grader när vi kom ner pÃ¥ fredag kväll och vi fick elda som 17 flera timmar för att fÃ¥ upp värmen sÃ¥ är det mycket trivsamt där. En liten slänt ner till vattnet och stora ängar och gärden precis utanför sÃ¥ vi hann tillsammans med Inga och Tina faktiskt träna vÃ¥ra egna hundar lite ocksÃ¥ pÃ¥ lördagen och hundarna kunde svalka?!? sig i vattnet. Det är ombytta roller nu. Eizor fÃ¥r man säga varsÃ¥god till flera ggr. innan han gÃ¥r och badar medan Cobber vädrar upp vatten, diken, lerpölar, gyttjehÃ¥l och allt annat “blött” pÃ¥ flera kilometers hÃ¥ll och lyckan är total om han fÃ¥r plaska runt lite
På lördag kväll avnjöt vi i trevligt sällskap en mycket god middag med en helt ljuvlig kantarellsoppa med renskav i till förrätt och hjort till varmrätt *mums*.
Sent hemkomna igår kväll tänkte vi att vi ändå måste ladda ner bilderna, som visade sig ha blivit dryga 1000 st 
så nu återstår ett digert jobb i att sortera, beskära och publicera. Jag gissar att det blir jag som får göra detta men då får väl Peter städa huset Som det ser ut nu kan man knappt släppa in en människa och det nalkas ju 18-årskalas för Dennie så det finns att göra om man säger så.
Fullt ös - medvetslös
Stort grattis också till Susanne och Loke samt Jaana och Bonzo som nu tagit tre raka ettor och den sista med HP i viltspår. Bra jobbat!
Våra tankar går ändå mest till Anna och lilla Ila som inte längre finns Vi hoppas hon springer på milsvida gröna ängar nu utan att ha ont, lilla gumman!
Tina har skrivit en jättebra sammanfattning från träningen med Bettinsons som instruktörer på Workinglabs.
Stället vi bodde på 20 meter från Vätterns strand var helt underbart och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka dit igen och spendera en semestervecka.
Vi fick mycket ut av torsdagens träning och vi gick emellan nybörjar och öppen.
På torsdag kväll då vi kommit tillbaka till Medhamra så blev det rastning och bad för hundarna och sedan satte vi in hundarna i bilen som skulle få vila där en stund medan vi lagade mat.
Rätt vad det är så hör vi ett förtvivlat skrik från bilen och Peter rusar dit. Det är Cobber som skriker för full hals och Peter plockar ut honom ur bilen och sätter lugnt ner honom på marken och känner igenom honom.
Först ser vi ingenting men då jag tar upp honom i famnen så ser vi en liten blodutgjutelse i ögat och ett jack på kinden
Jävla skit, rent ut sagt. Helene hade sett att Eizor gett Cobber ett nyp. Fasen vad lessna vi blev men vi gjorde ingen stor affär av det just vid tillfället utan såg till att få koksalt i ögat och tvätta såret med klorhexedin och försökte avgöra hur stort det var. Mest med tanke på ögat så kände vi ändå att det vore bäst att ta sig till en veterinär för att kolla så inte hornhinnan blivit skadad. Peter ringde Bitte som var mitt uppe i middagen med Marc och Jamie med flera men ändå var så himla gullig och satte sig och leta på nätet efter en öppen veterinärklinik och 45 min. senare var det bara att konstatera att det var Linköping som gällde.
Väl där vid 20.30 fick vi vänta ett antal timmar dÃ¥ det var en akut operation före. Cobber verkade inte ha ett dugg ont och var lika glad som vanligt vilket kändes skönt. Efter att han undersökts sÃ¥ konstaterades att förvisso inte sÃ¥ret var stort men en ficka fanns där sÃ¥ det blev till att sätta ett par stygn och dränage. Ögat färgades och undersöktes noga men inga skador mer än en liten blodutgjutelse tack och lov! Lilla plutten….
Lovar att tankarna snurrade på vägen hem. Vad hade hänt? Varför överreagerade Eizor, har det slagit slint helt, måste vi ta bort honom/omplacera honom osv. Sekundrarna innan det hände satt vi dessutom precis och pratade om hur duktig han var på att visa signaler mm.
Väl tillbaka på Medhamra vid 01-tiden så var det ju bara att försöka få lite sömn. Eizor vid fötterna och Cobber i famnen i min säng sov de båda där hela natten utan att knappt röra sig en millimeter.
På fredag morgon tog Peter ut de stora killarna och rastade dom medan Cobber och jag sov kvar till klockan var nästan nio.
Vi tog ut alla hundarna och rastade dom tillsammans och det var så himla skönt att se att Cobber tycktes helt opåverkad av händelsen. Han var lika pigg och glad som vanligt och lika ivrig att försöka bjuda upp Eizor till lek som han brukar.
Kändes inte direkt som läge att åka till Limmerhult nu utan vi bestämde oss för att åka hemåt då vi alla var trötta.
På vägen hem ringde Peter Anita för att berätta vad som hänt och han kände sig genast bättre till mods efter att ha pratat med henne. Anita tyckte inte vi skulle göra någon stor affär av detta och hennes teori var att Eizor som förmodligen suttit och laddat och stressat i bilen hela dagen och var urtrött kände sig trängd i bilburen där det inte fanns någonstans att ta vägen.
Inget försvar gentemot Eizor för oavsett sÃ¥ var det ju en överreaktion. Jag tror helt klart att han har varnat först och Cobber har pÃ¥ ivriga valpars vis inte anammat det tillräckligt. Upptäckte ocksÃ¥ när vi kom hem att Eizor hade en reva pÃ¥ bakbenet sÃ¥ kanske han haft ont…Hur som, sÃ¥ känns det ju sÃ¥klart väldigt trÃ¥kigt att det har hänt men vi mÃ¥ste ju ocksÃ¥ se till att läsa Eizor bättre och helt enkelt ta bort den ekvationen att situationer som detta uppstÃ¥r. Jag vill ocksÃ¥ gärna tro att hade det slagit slint ordentligt pÃ¥ Eizor sÃ¥ skulle det ha varit mycket värre än ett litet jack i kinden, men det kanske är fel att tänka sÃ¥….
Idag har hundarna umgåtts precis som vanligt i alla fall. Eizor har pysslat om den lille och stoppat in tungan under tratten och slickat honom på huvudet och i öronen och trots att Cobber mer än gärna skulle vilja busa hej vilt så bromsar Eizor och tar det lugnt med honom.
Usch, det är så tråkigt när sånt här händer
Tack snälla Bitte för hjälpen. Tack Inga för SMS och tack Tina & Helene som såg till att vi behöll lugnet, tvättande av sår och att jaga en öppen veterinärklinik! Tack Anita för stöd och avdramatisering. Gulliga ni!
I trädgården med varsin vedklabbe som ligger ute till
badtunnan och som dom gemensamt gått och tjuvat varsin.
Men vi kan dela på samma också
Cobber “brottar ner” Eizor som vanligt!
och jämföra gap lite
Bilderna talar ju för sig själv i alla fall att Cobber inte på något sätt blivit rädd. Visst är han mycket mer försiktig nu och går inte på Eizor som en liten Piraya men han är i alla fall inte rädd och det är huvudsaken!
Helgerna ser man ju alltid fram emot då massa roliga aktiviteter ofta är inplanerade. Denna helg var det både personsök och SSRK årsmöte inplanerat men natten till lördag insjuknade jag i maginfluensa (Dennie var dålig i veckan så det är väl samma) och jag sov sedan till kl. 12 på söndagen. På lördag kväll var det Peters (o)tur och han är fortfarande dålig stackarn.
Peter körde i alla fall söket med hundarna på lördagen med Tina & Freddie och Jenny & Vitus och det gick bra. Eizor fick sig också några skick så lite aktivitet blev det men det är väl också allt som de stackarna fått göra på hela helgen. Igår eftermiddag orkade jag mig ut på en liten promenad i alla fall.
Ja, det var ju lätt att sammanfatta den här helgen i alla fall 
Vid sådana här tillfällen är man väldigt tacksam att man har en stor inhägnad tomt.
Jaha, så måste man ställa klockan på morgonen igen
Tänk vad fort man vänjer sig vid att knappt behöva titta på uret på dagarna men nu ska jag börja jobba förmiddagar hemifrån så nu får man kamma till sig! Känns skönt i alla fall att förhoppningsvis kunna göra lite nytta.
Valpnamn har vi funderat på kan jag lova. Många olika bud har lagts fram på förslag. Jag tycker det är lite kul om det inte bara är ett namn utan det får gärna betyda något trevligt också. Det ska vara lätt att säga och sen är det ju trevligt om inte var och varannan hund heter samma sak Svårt som 17 är det!
Vi har ett på lut men det ska ju rullas runt i munnen ett antal ggr. också innan det får godkänt
I helgen ska gänget träna lite och jag hoppas jag kan följa med och titta. Vore så skönt att komma ut en liten längre stund och Lena har mutat med varm choklad och hembakta kanelbullar 
Eizor har varit med Peter på jobbet denna vecka. Han la sig till med fasoner som att genom morr försöka visa Hermes att han har typ äganderätt på mig 
Detta gillas naturligtvis inte och det gick förvisso bra att stävja och det blev bättre dÃ¥ han fÃ¥tt vara med “som vanligt” men vadÃ¥…jag mÃ¥ste ju kunna ha honom hemma utan att han för den skull ska börja vakta mig. Förmodligen känner han ocksÃ¥ att jag inte är helt ok, gÃ¥r konstigt osv. men ändÃ¥…
Nu kommer han fÃ¥ vara hemma i morgon igen för jag vill kolla om det verkligen beror pÃ¥ detta eller om det är nÃ¥gra andra j**la fasoner han lagt sig till med. Hermes är ju snäll sÃ¥ han nästan är dum (som tur är kanske) och han gÃ¥r moloket därifrÃ¥n när Eizor visar detta beteende. I dessa fall sÃ¥ har jag tydligt fÃ¥tt visa Eizor att detta accepterar jag INTE och sen har Hermes fÃ¥tt uppmärksamheten istället och Eizor blivit ignorerad och dÃ¥ fjäskar han bÃ¥de för mig och Hermes i 180 istället men fjäsk biter inte pÃ¥ mig inte…
Man funderar på om vi haft FÖR roligt då vi varit själva hemma 
: 
och förmodligen är det ju jag som gör nÃ¥got kapitalfel eller sÃ¥ känner han att jag inte är samma starka “flockledare”? Omedvetet sÃ¥ blir det nog lätt sÃ¥ om man inte är 100 med pÃ¥ banan och inte kan gÃ¥ med ut pÃ¥ promenader mm.
TrÃ¥kigt, men det är nog bara att inse fakta och Shapa upp sig…..men mycket funderingar blir det sÃ¥klart.
Orkar inte skriva så mycket då jag just nu känner mig rätt så eländig.
Halkade på en rot i skogen, trampade ordentligt snett, ramlade och landade med hela min kroppsvikt (=massor) på min fot som bröts av i leden
Har nu tillbringat ett par dagar på sjukhus där de fått operera in en metallplatta på utsidan (vid fotknölen) och jag kommer få gå gipsad minst 6 veckor och är sjukskriven 3 månader!!!
Just nu ligger jag med benet i högläge, den bärbara datorn i knät och knaprar smärtstillande och tycker jävligt synd om mig själv… samtidigt som jag kan skratta mig lycklig som har en sÃ¥dan underbar man.