Familjen Raneryds Dagbok!

Abrupt & trÃ¥kigt slut….

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Tina har skrivit en jättebra sammanfattning från träningen med Bettinsons som instruktörer på Workinglabs.

Stället vi bodde på 20 meter från Vätterns strand var helt underbart och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka dit igen och spendera en semestervecka.

Vi fick mycket ut av torsdagens träning och vi gick emellan nybörjar och öppen.

På torsdag kväll då vi kommit tillbaka till Medhamra så blev det rastning och bad för hundarna och sedan satte vi in hundarna i bilen som skulle få vila där en stund medan vi lagade mat.
Rätt vad det är så hör vi ett förtvivlat skrik från bilen och Peter rusar dit. Det är Cobber som skriker för full hals och Peter plockar ut honom ur bilen och sätter lugnt ner honom på marken och känner igenom honom.
Först ser vi ingenting men då jag tar upp honom i famnen så ser vi en liten blodutgjutelse i ögat och ett jack på kinden

Jävla skit, rent ut sagt. Helene hade sett att Eizor gett Cobber ett nyp. Fasen vad lessna vi blev men vi gjorde ingen stor affär av det just vid tillfället utan såg till att få koksalt i ögat och tvätta såret med klorhexedin och försökte avgöra hur stort det var. Mest med tanke på ögat så kände vi ändå att det vore bäst att ta sig till en veterinär för att kolla så inte hornhinnan blivit skadad. Peter ringde Bitte som var mitt uppe i middagen med Marc och Jamie med flera men ändå var så himla gullig och satte sig och leta på nätet efter en öppen veterinärklinik och 45 min. senare var det bara att konstatera att det var Linköping som gällde.

Väl där vid 20.30 fick vi vänta ett antal timmar dÃ¥ det var en akut operation före. Cobber verkade inte ha ett dugg ont och var lika glad som vanligt vilket kändes skönt. Efter att han undersökts sÃ¥ konstaterades att förvisso inte sÃ¥ret var stort men en ficka fanns där sÃ¥ det blev till att sätta ett par stygn och dränage. Ögat färgades och undersöktes noga men inga skador mer än en liten blodutgjutelse tack och lov! Lilla plutten….

Lovar att tankarna snurrade på vägen hem. Vad hade hänt? Varför överreagerade Eizor, har det slagit slint helt, måste vi ta bort honom/omplacera honom osv. Sekundrarna innan det hände satt vi dessutom precis och pratade om hur duktig han var på att visa signaler mm.
Väl tillbaka på Medhamra vid 01-tiden så var det ju bara att försöka få lite sömn. Eizor vid fötterna och Cobber i famnen i min säng sov de båda där hela natten utan att knappt röra sig en millimeter.
På fredag morgon tog Peter ut de stora killarna och rastade dom medan Cobber och jag sov kvar till klockan var nästan nio.

Vi tog ut alla hundarna och rastade dom tillsammans och det var så himla skönt att se att Cobber tycktes helt opåverkad av händelsen. Han var lika pigg och glad som vanligt och lika ivrig att försöka bjuda upp Eizor till lek som han brukar.

Kändes inte direkt som läge att åka till Limmerhult nu utan vi bestämde oss för att åka hemåt då vi alla var trötta.
På vägen hem ringde Peter Anita för att berätta vad som hänt och han kände sig genast bättre till mods efter att ha pratat med henne. Anita tyckte inte vi skulle göra någon stor affär av detta och hennes teori var att Eizor som förmodligen suttit och laddat och stressat i bilen hela dagen och var urtrött kände sig trängd i bilburen där det inte fanns någonstans att ta vägen.
Inget försvar gentemot Eizor för oavsett sÃ¥ var det ju en överreaktion. Jag tror helt klart att han har varnat först och Cobber har pÃ¥ ivriga valpars vis inte anammat det tillräckligt. Upptäckte ocksÃ¥ när vi kom hem att Eizor hade en reva pÃ¥ bakbenet sÃ¥ kanske han haft ont…Hur som, sÃ¥ känns det ju sÃ¥klart väldigt trÃ¥kigt att det har hänt men vi mÃ¥ste ju ocksÃ¥ se till att läsa Eizor bättre och helt enkelt ta bort den ekvationen att situationer som detta uppstÃ¥r. Jag vill ocksÃ¥ gärna tro att hade det slagit slint ordentligt pÃ¥ Eizor sÃ¥ skulle det ha varit mycket värre än ett litet jack i kinden, men det kanske är fel att tänka sÃ¥….

Idag har hundarna umgåtts precis som vanligt i alla fall. Eizor har pysslat om den lille och stoppat in tungan under tratten och slickat honom på huvudet och i öronen och trots att Cobber mer än gärna skulle vilja busa hej vilt så bromsar Eizor och tar det lugnt med honom.

Usch, det är så tråkigt när sånt här händer

Tack snälla Bitte för hjälpen. Tack Inga för SMS och tack Tina & Helene som såg till att vi behöll lugnet, tvättande av sår och att jaga en öppen veterinärklinik! Tack Anita för stöd och avdramatisering. Gulliga ni!

I trädgården med varsin vedklabbe som ligger ute till
badtunnan och som dom gemensamt gått och tjuvat varsin.

Men vi kan dela på samma också

Cobber “brottar ner” Eizor som vanligt!

och jämföra gap lite

Bilderna talar ju för sig själv i alla fall att Cobber inte på något sätt blivit rädd. Visst är han mycket mer försiktig nu och går inte på Eizor som en liten Piraya men han är i alla fall inte rädd och det är huvudsaken!

Posted under: Allmänt, Tråkigt