March
2007
Kan något vara mer än 100%?3
Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76
om det kan det så har jag njutit igår och idag i minst 180% 
Igår gick jag i skogen med Eizor för första gången på drygt 2 månader. Det är barmark till största delen nu och det kändes så pass bra i foten så jag vågade mig iväg på en dryg timmes promenad. Fick se upp för hala rötter bara men nu var det ju ljust och GPS:en var hemma så jag koncentrerade mig mest på att sätta fötterna rätt. Tränade inkallning, fotgående, stadga och lite stoppsignal och Eizor njöt även han i fulla drag och fick plaska runt i alla vattenhål han ville.
Idag när vi var ute sÃ¥ var jag pÃ¥ väg att vika av stigen hemÃ¥t men tänkte att vad 17…jag gÃ¥r! Klarade helt enkelt inte av att gÃ¥ hem dÃ¥ det var det ljuvligaste vÃ¥rvädret man kan tänka sig med sol och 12+
Jag hade hängt pÃ¥ mig gamebagen och hade nÃ¥gra bollar och ett par dummys med mig. Försöker ju bli av med Eizors snurr när han ska ut pÃ¥ linjetag sÃ¥ vi körde lite korta synliga linjetag med balans framÃ¥t och bakÃ¥t sÃ¥ vi kunde träna stadga och fotgÃ¥ende samtidigt. Det gick väldigt bra sÃ¥ vid ett tillfälle droppade jag en boll utmed stigen, gick en bra bit, kallade in och ställde upp med ryggen mot bollen och kastade en markering framÃ¥t (trots att jag normalt sett aldrig vill kasta markeringarna själv), gick fot en bit fram mot markeringen och vände till sist helt om och skickade pÃ¥ linjetaget. Fasen nu snurra han igen MEN precis till vänster om Eizor stog ett träd sÃ¥ han slog rumpan ordentligt i stammen vid snurren han vänder sig om och tittar förvÃ¥nat pÃ¥ mig. Det blev en riktigt bra omedveten korrigering kan man säga…
Jag kallar in honom och gör om och nu gick det spikrakt ut och spikrakt in 
(det har ju hänt att den lymmeln sprungit förbi mig och vidare mot markeringen) så jag trodde kanske han glömt av den men han visste exakt vart den var då jag skickade på den.
Eftersom det gick sÃ¥ bra sÃ¥ skulle jag göra om samma sak igen…*haha* där lurades jag allt 
eftersom det gick så bra så gjorde vi INTE om 
Sista halvtimmen av den dryga två timmars promenaden ägnade vi åt inkallning, följsamhet och en stunds vila på en sten i solen.
Den här känslan kommer jag leva länge pÃ¥ nu. Tänk om man kunde jobba 8-12 jämt och sedan ha resten av dagen till hundar och pyssel hemma… Jaja…drömma kan man ju alltid!
För er som undrar så nej, det är inte bestämt vilken av gossarna som är Cobber än. Lite magkänsla fick vi i helgen men på torsdag ska Anita göra ett litet test på dom så får vi se. Dom är verkligen snarlika till sättet.