7
September
2007
Deprecated: preg_replace() [
function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in
/var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line
76
På våra skogspromenader går Eizor oftast vid min sida helt spontant och det berömmer jag såklart. Jag brukar säga bra fot.
Han vet ju också att ibland kan det hända spännande saker hos matte så det är bäst att hålla sig vid sidan eller väldigt nära.
När jag säger varsågod, gå å kissa så går han bättre fot än nånsin 
trots att han mycket väl vet att varsågod är ett frikommando.
På jaktprov går han ju dessvärre inte sååå bra fot. Vad gör man?
Säger bara sÃ¥där lite i förväg att bli inte förvÃ¥nade om ni ser en matte med en gul labrador pÃ¥ jaktprov som gÃ¥r och säger “vasÃ¥god, gÃ¥ Ã¥ kissa” istället för fot 
För övrigt så lägger jag detta med jaktprov på hyllan med Eizor. Om det blir för all framtid vill jag inte sia. Det visar sig.
Jag vet att han är en duktig apportör. Arbetsmässigt klarar han alla moment utom just dÃ¥ fotgÃ¥endet och stadgan men nu har jag bestämt mig för att sluta “brÃ¥ka” med hunden.
Trots att han bara hämtade en enda and på jakten sist så var det snudd på första gången jag kände att vi var ett team. Jag kunde berömma, klappa om och ge min hund en godis för gott arbete och man verkligen såg på Eizor hur glad han blev över detta.
Jag kunde ju till och med ge honom en gotte för bra fotgÃ¥ende och bra passivitet och jag behövde inte “brÃ¥ka” och inte tjata. Riktigt skön känsla och jag kände att det är sÃ¥ HÄR det ska vara.
Av vilken anledning ska jag pressa bÃ¥de mig själv och honom till att starta pÃ¥ b-prov? Skulle kanske vara för att fÃ¥ egen rutin i sÃ¥ fall. Det kan ju till och med vara sÃ¥ att släpper vi det sÃ¥ släpper även det andra, framtiden fÃ¥r utvisa! Det funkar ju även bra pÃ¥ träning (med “lagom” störningar) sÃ¥ nu jobbar vi vidare med det och bygger upp mer och svÃ¥rare störningar vartefter. Susanne skrev väldigt bra om deras “organiserade kaosträning”!
Det behöver vi alla emellanåt tror jag?!?
Är såå glad för mina träningsvänner som är helt införstådda och stöttar till 110% 
Ni är guld värda!
Tänk vad mycket man lär sig på en hund som Eizor, tänk vad mycket mina träningskamrater lär sig av att se en hund som Eizor 
Nä, nu ska jag koncentrera mig pÃ¥ det positiva och all glädje han sprider min “lilla skit” sen fÃ¥r man se hur lÃ¥ngt det räcker. Egentligen spelar det inte sÃ¥ stor roll för ska jag behöva brÃ¥ka med min hund jämt Ã¥ ständigt sÃ¥ kan jag lika gärna sk..a i att träna hund för dÃ¥ är det inte roligt och visst ska hundträning vara roligt
Posted: Allmänt, Träning, Skvaller
6
September
2007
Deprecated: preg_replace() [
function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in
/var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line
76
Åkte ut till Åva igår och tränade markeringar med Eizor i verkligt svår terräng. Hade Peter till hjälp och tränade dubbelmarkeringar.
Marken vi tränade på hade verkligt högt gräs. Grönt gräs som förmodligen skulle ha nått till bröstet om det hade stått upprätt men det låg böjt över ängen och stod man rakt över dummien var den helt omöjlig att ens urskilja. Utmaning
Eizor fick först två enkelmarkeringar som han hade riktigt bra stadga på. Markeringarna hamnade på andra sidan ett 2 meter brett dike med lika högt gräs så hunden försvann ner i det för att sedan komma upp på andra sidan. Första markeringen gick bra. Den andra blev desto svårare.
Han använde såklart ögonen för att maerkera men väl ute i området gällde det verkligen att slå på nosen. Hade det inte varit för att han studsade upp och ner som en kanin så hade jag inte sett mer än rörelserna från honom i gräset men nu såg det ut som han försökte få helikopterspan på dummien ovanifrån
Han var i rätt område så jag lät han hållas. Han studsade runt där i flera minuter innan jag med närsöksignal faktiskt fick ner honom i backen och slå på nosen och då hittade han den relativt snabbt.
BRA! tänkte jag…kanske han lärde sig nÃ¥got av detta.
Skadeskjutna änder kryper ju ofta in och gömmer sig så här och på studstekniken lär han inte hitta några att apportera 
Eizor blev rejält trött på dessa två markeringar så det blev lite vatten och några minuters vila innan vi testade dubbelmarkering. På den första av de två avancerade han direkt med studbollstekniken. Även om det ser roligt ut så blir det ju som sagt inte så värst effektivt.
Härlig känsla när jag såg att han utan min hjälp till slut började använda nosen och man bara såg svanstippen röra sig i gräset för att efter bara en liten stund få vittring (intensiva svanssviftningar) och vägrade ge sig och till slut fick sin belöning för HÅRT arbete.
Rejält trött var han nu så jag gjorde det lite lättare för honom med den andra i dubbelmarkeringen och skickade på linjetag, blåste stopp i området och sedan närsöksignal så han hittade den relativt snabbt med nosen i backen redan från början i rätt område.
Avslutade kvällen med bad i Åvaviken för alla tre hundar vilket var uppskattat både av hundarna och matte till gul/svart (läs lerig skitig) labrador
Posted: Allmänt, Träning, Skvaller
1
September
2007
Deprecated: preg_replace() [
function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in
/var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line
76
Börjar detta inlägg med ett hejdundrande grattis till Tina och Freddie som idag tog 1:an på första b-provsstarten i Sörmland. RIKTIGT riktigt bra gjort och vi är såå glada för er skull!
Själva har vi har varit på andjakt idag. 
 En liten men inte mindre trevlig för det.
Tack Eva för att du bjöd med oss.
Eizor som tidigare bara gått passiv på andjakt fick idag hämta en och det gjorde han riktigt bra utan att krångla till det. Han pep en del innan på första såten tyvärr men efter att han på andra såten fått hämta en fågel så tystnade han och skötte sig i övrigt bra så jag är nöjd med dagen.
Hermes fick apportera desto mer i ganska tungsprungen mark så nu sover båda herrarna förnöjt. Cobber har fått vara med och minglat en del och fick även prova på att bära en varm and. Inga tveksamtheter där inte utan snabbt upptag, stadigt fint grepp och vände direkt in till husse som stod någon meter ifrån och lämnade pippin i handen
Eva och Arrow
Dagens “skörd”
Träffade ju Patricia också. Alltid lika trevligt
De åker till England om några veckor och vi har minsann blivit lovade daglig uppdatering av resan som man kan läsa om hos Bitte på Askrikes
Posted: Allmänt, Skvaller, Grattis!, Jakt
