Familjen Raneryds Dagbok!

Markeringsträning!

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Åkte ut till Åva igår och tränade markeringar med Eizor i verkligt svår terräng. Hade Peter till hjälp och tränade dubbelmarkeringar.
Marken vi tränade på hade verkligt högt gräs. Grönt gräs som förmodligen skulle ha nått till bröstet om det hade stått upprätt men det låg böjt över ängen och stod man rakt över dummien var den helt omöjlig att ens urskilja. Utmaning

Eizor fick först två enkelmarkeringar som han hade riktigt bra stadga på. Markeringarna hamnade på andra sidan ett 2 meter brett dike med lika högt gräs så hunden försvann ner i det för att sedan komma upp på andra sidan. Första markeringen gick bra. Den andra blev desto svårare.
Han använde såklart ögonen för att maerkera men väl ute i området gällde det verkligen att slå på nosen. Hade det inte varit för att han studsade upp och ner som en kanin så hade jag inte sett mer än rörelserna från honom i gräset men nu såg det ut som han försökte få helikopterspan på dummien ovanifrån
Han var i rätt område så jag lät han hållas. Han studsade runt där i flera minuter innan jag med närsöksignal faktiskt fick ner honom i backen och slå på nosen och då hittade han den relativt snabbt.
BRA! tänkte jag…kanske han lärde sig nÃ¥got av detta.
Skadeskjutna änder kryper ju ofta in och gömmer sig så här och på studstekniken lär han inte hitta några att apportera

Eizor blev rejält trött på dessa två markeringar så det blev lite vatten och några minuters vila innan vi testade dubbelmarkering. På den första av de två avancerade han direkt med studbollstekniken. Även om det ser roligt ut så blir det ju som sagt inte så värst effektivt.
Härlig känsla när jag såg att han utan min hjälp till slut började använda nosen och man bara såg svanstippen röra sig i gräset för att efter bara en liten stund få vittring (intensiva svanssviftningar) och vägrade ge sig och till slut fick sin belöning för HÅRT arbete.
Rejält trött var han nu så jag gjorde det lite lättare för honom med den andra i dubbelmarkeringen och skickade på linjetag, blåste stopp i området och sedan närsöksignal så han hittade den relativt snabbt med nosen i backen redan från början i rätt område.

Avslutade kvällen med bad i Åvaviken för alla tre hundar vilket var uppskattat både av hundarna och matte till gul/svart (läs lerig skitig) labrador

Posted under: Allmänt, Träning, Skvaller