January
2009
I sen timme…3
Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76
föll skrivanadan pÃ¥. Det är sÃ¥ roligt och inspirerande att fÃ¥ kommentarer i bloggen. Trodde väl aldrig när jag började blogga att det skulle vara sÃ¥ roligt att läsa allas kommentarer och blogg kändes mest som trams. NÃ¥got som Blondin-Bella hÃ¥ller pÃ¥ med och inte vi “vanliga Svenssons” men shit vad kul det är och dÃ¥ speciellt som sagt när man fÃ¥r en kommentar även om det “bara” är en liten rad eller ett ord.
Idag åkte Peter hemifrån vid 06:30 (hörde det lite vagt). Han hade lovat att väcka mig om det var skapligt väder så jag kunde åka med och fota lite på tackjakten de skulle ha på Wij men han lät mig sova vidare. Jaha, skitväder tänkte jag och somnade om! Tog en tvåtimmarsprommis med Eizor och Hermes på dagen och Ja, det var verkligen skitväder om än ganska uppfriskande! Peter kom hem vid 18-tiden med en begynnande förkylning så träningen i Södertälje vi blev inbjudna på i morgon blir nog inte av. Hörde att det ryktades om att tidningen Gods & Gårdar var på plats och gjorde ett reportage?
Dessutom har det tråkiga beskedet om att Tinas syster gått bort nått oss och det är verkligen så tragiskt att en ung människa förlorar kampen mot cancer. Ibland är livet inte rättvist och det är märkligt kanske men nu är det 12 år sedan min pappa gick bort i cancer, endast 53 år men det känns som igår. Jag kan fortfarande höra hans glada skratt och hans röst när han plötsligt stövlade in och frågade om kaffet var klart.
Jag mailade mamma och sa att nya familjemedlemmen kommer heta Benny (pappa hette det). Hon var lite tveksam och vad händer? Jo, helt omotiverat rasar hela hennes badrumshylla ned i badkaret 
Som en liten parentes så är det inte första gången han säger sitt min käre far 
Tänk bara samma natt han gick bort och dom tog av hans favorittofflor. Det är inte utan att man blir lite shakie när man först går ut på balkongen på Södersjukhuset och får se ett stjärnfall och sedan när vi kommer hem går åskan i 180. Påpekas bör att detta var 1:a februari (hur ofta går åskan då?)
Jag tror han först gav en vink och sedan helt enkelt blev förbannad. “Här ska man först gÃ¥ Ã¥ dö och sen fÃ¥r man inte ens ha pÃ¥ sig sina favvotofflor”
En barndomskamrat till mig har drabbats av en propp i hjärnan. Han är totalförlamad på höger sida och har tappat talet. Kanske blir han kvar 2 år på sjukhuset, om han någonsin blir bra igen vet ingen.
Vad tänker man? Vad lär man? Jo, att livet inte är för evigt och vad som helst kan hända, att vi måste värna om våra vänner och bry oss om våra vänner och famij medan det finns tid.
Sentimentalt? Ja, förmodligen, men ändå en sanning och verklighet vi måste inse finns runt knuten.
Vi tänker på dig Tina lilla gumman och hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig och dina systerbarn!
*Kraaaam*