Familjen Raneryds Dagbok!

Vilken dag!

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

På vägen hem från andjakten kom ett trevligt SMS

Guinness 1:a EKL, Speys 1:a ÖKL och Kiwi 2:a NKL. Anita skriver säkert och berättar mer snart.
Vi är jätteglada för er skull och skickar massor av grattiskramar Cobber är så stolt över sin mamma, syrra, uppfödare och såklart Agnetha som tränar Kiwi i dagsläget ;)

Det här blev pricken över i:et på en väldigt trevlig dag. Hermes har jobbat på bra som han brukar om än lite olydig. Man kan ju liksom inte komma in utan anka hur mycket husse än blåser och ropar så går det bara inte att komma in tom

Eizor började första såten med att låta en hel del *suck* men det positiva är ändå att när han väl fått börja jobba så är det knäpptyst. Någon provstart lär det väl förmodligen inte bli någongång så det är ju jakterna jag vill kunna använda honom på men efter att han på första anden som föll bakom oss i skogen höll på att dra omkull mig och stack iväg med koppel och allt så var jag nära på att gå tillbaka till bilen. Nåja, anden var bara lätt skammad så det var väl bra att han var snabbt ut
(Det gäller att se det positiva )

På andra såten var det som jag hade en annan hund med mig. Knäpptyst hela tiden, uppmärksam och någorlunda sansad.
Det trillade ganska mycket fågel (inte i närheten som på Evas jakt, 630 pippisar) men ca. 120 och Hermes och Eizor var ensamma apportörer på vår nedre sida av sjön där det föll mest så de fick att göra.
Ett stort, långt och tungt eftersök och Eizor höll ihop hela tiden. Så följsam och lyhörd har han nog aldrig varit och inga tendenser till att mattas. Vi har ju inte jagat så mycket tillsammans men idag kändes vi verkligen som ett team och kanske poletten trillat ner att det lönar sig att lysna på matte för hon har ju faktiskt koll på var fåglarna är.

Kanske lÃ¥ter som skryt men ni som vet hur min “gula fara” är förstÃ¥r säkert hur glad jag är

När vi kom hem hände en rolig sak. Hundarna fick varsin rå grillkorv. Eizor och Hermes slukade sina i ett nafs medan Cobber som aldrig fått en hel korv tidigare apporterade den Stolt gick han runt och bar på den med högt huvud och sen råkade han passera Hermes som liksom helt i förbifarten lyckades knycka åt sig den halvan som hängde ut från ena mungipan.
Hermes tuggade inte i sig korven utan stog bara där med oskyldig blick och sa att “Jag har inte gjort nå´t”. Det var bara det att Peter sÃ¥g allt och säger loss till Hermes som oskyldigt tittar Ã¥t ett annat hÃ¥ll och undrar vem husse skulle kunna tänkas prata med Loss igen och Peter hÃ¥ller fram handen. Djup suck frÃ¥n Hermes men ut kommer korven hel och fin
Dom är inte dumma inte och synd att kameran inte var framme för både Cobbers korvapportering och Hermes oskyldiga uppsyn hade varit kul att dokumentera.

Carbonara och horisontalläge i soffan hägrar härnäst. I morgon behöver ingen klocka ställas så då vaknar man väl kl. 5 pigg som en mört

En trevlig helg till er alla och TACK snälla Eva för att du tänker på oss på dessa alldeles lagom stora och trevliga jakter som passar unga hundar och heta hundar helt perfekt. Vi är SÅ glada att vi får vara med!

Posted under: Allmänt, Skvaller, Grattis!, Jakt