Familjen Raneryds Dagbok!

Bio, Gökboet och GPS

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Vilket veckoslut! Efter att det varit full rulle på jobbet med flytt så åkte vi in på en bio på tordagskväll. Vi såg James Bond och jag gillade den. Inte alls så där spejsat som det brukar och han visade sig vara mänsklig
I fredags var det bara att snabbt hem och duscha och sedan åkte vi in till stora staden och gick på Dansens hus och såg Bounce streetdance variant av Gökboet (julklapp av mamma) och den var riktigt bra. Kunde man dansa en bråkdels så bra som dom så skulle man dansa skjortan av de flesta
EfterÃ¥t gick vi till en pub och drack varsin tjeckisk öl *gott* och sedan skjutsade Marcus hem oss. Eftersom vi var 6 personer och Agneta absolut bara ville komma hem sÃ¥ satt hon bak vid hundburarna i Peters bil Gud vad vi skrattade pÃ¥ vägen hem dÃ¥ det skickades SMS fram och tillbaka mellan skÃ¥pet och oss i baksätet. Stackars Agneta fick frÃ¥gor som typ “Är tiken kissnödig?”, “löper tiken?” osv. och rapp som hon är fick vi roliga svar tillbaka

Idag har Peter och jag tillbringat nästan tre timmar i skogen med 2 hundar och en GPS Tänk att vi gick så himla många nya stråk som vi aldrig gått tidigare med hjälp av denna mojäng som för övrigt är en hel vetenskap att lära sig. Apportkastaren hade vi med oss och passade på att skjuta lite blankskott nu när det ändå pangas överallt. Detta för att träna stadga vid skott. Eizor var hör och häpna bättre i stadgan än Hermes ??
När vi tränat detta nÃ¥gra gÃ¥nger utmed promenaden sÃ¥ fick Eizor skott och markering med dummy vid tvÃ¥ tillfällen och jag var varje gÃ¥ng liksom 100 pÃ¥ att han skulle knalla eller i alla fall ta ett par steg fram men han var verkligen mer än duktig. Det är nog jag som mÃ¥ste lita mer pÃ¥ min hund tror jag. Han mÃ¥ste känna min tillit och förtroende för att kunna ta den. Han fick en tredje markering senare och nu hade jag bestämt mig för att “klart han stannar” och visst gjorde han det min lilla skrutt Väldigt uppmärksam, stadig och tyst. Enda minuset var att han hann att titta upp pÃ¥ mig en kort sekund för att be om lov innan jag hann att ge honom kommando och jag vill inte att han tittar pÃ¥ mig utan hÃ¥ller kvar fokus pÃ¥ nedslagsplatsen. Detta är ju sÃ¥klart en förarmiss men Eizor löste uppgiften hur bra som helst ändÃ¥. Till och med sÃ¥ var Eizor riktigt duktig pÃ¥ passivitet flera ggr. dÃ¥ Peter sköt lååånga markeringar till Hermes. Endast vid ett tillfälle dÃ¥ Peter var tvungen att börja dirigera Hermes sÃ¥ lät han men det är ändÃ¥ ett stort framsteg mot att ha kastat sig ut i kopplet och nästan skrikit.
Det känns som det har lönat sig att ta det lugnt och att i stort sett bara ha tränat hemma på gräsmattan att den hund som hör sitt namn ska hämta och ingenting annat. På samma sätt har vi tränat inkallningar mm med båda hundarna sittandes bredvid varandra och det funkar. Det verkar också som avdramatiseringen av dummys har fungerat bra eftersom Eizor numer kommer raka spåret in, håller fint (inte i snöret och dödar den på vägen in) utan mitt på och lämnar utan trams rakt i handen. Min älskade lilla gullplutt Jag hoppas han är inne i en mognadsfas som kommer hålla i sig men jag tänker fortsätta ta det lugnt och bara än så länge träna tillsammans med Hermes. Successivt tänker jag plocka in en hund till (Sabina förmodligen) för att han ska vänja sig vid att träna i grupp då och då och veta att det INTE är hans tur att hämta varje gång

Posted under: Allmänt, Träning, Skvaller, Roligt