Familjen Raneryds Dagbok!

Vardag!

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Förmodligen finns det väl inte direkt intresse för andra att läsa detta men så tänkte jag att om ett år så ska jag gå in och läsa det här och bli lite påmind. Det känns redan som man uppskattar den vanliga vardagen mer nu när den ser väldigt annorlunda ut mot normalt.

Det har ju trots allt bara varit några vardagar sedan jag kom hem från sjukhuset i onsdags kväll. I fredags jobbade ju Peter (min hjälte som Gisela skrev i mail) hemifrån och då fick jag ju full markservice så att säga.

Jag ligger kvar i vardagsrummet i soffan än så länge men tanken är att snart bädda upp bäddsoffan i arbetsrummet så jag kan sova där. Än så länge är det svårt att ta sig upp för loftstegen för att sova i sin riktiga säng eftersom jag inte kan stödja ett gram på foten.

Vardagen blir lite omständig minst sagt men gud vad man snabbt lär sig uppskatta smÃ¥ detaljer och smÃ¥ saker i vardagen. I morse fixade Peter kaffe i termos, mjölk i annan termos och morgontidningen innan han stack till jobbet. Jag vaknar ju ca. 05.30 som vanligt dÃ¥ man ska till jobbet och det känns ju lite onödigt att “gÃ¥ upp” dÃ¥ men nu känns det helt ok med kaffe och nyhetsmorgon.

Har hunnit med massor av morgongos med hundarna som tycker det är högst märkligt att jag bara ligger här. Eizor luktar uppifrÃ¥n och ned pÃ¥ kryckorna och pÃ¥ gipset varje dag och ser storögt pÃ¥ de gÃ¥nger jag hoppar fram. Matte ter sig nog väldigt konstig ut i hans ögon men pÃ¥ nÃ¥got sätt verkar han känna att allt inte stÃ¥r helt rätt till och tar det väldigt lugnt och försiktigt. Han kan ju normalt sett vara lite “klängig” och mammig men nu tar han det lite mer easy

Fortfarande gör det väldigt ont sÃ¥ fort man har benet nedÃ¥t men av värktabletterna blir jag helt susig och dimmig i huvudet och skakig i kroppen sÃ¥ jag försöker undvika dom dÃ¥ det är en riktigt obehaglig känsla. Den värsta “depp-känslan” börjar släppa och nu känns det bara som jag fÃ¥r försöka göra det bästa av det här och försöka utnyttja tiden sÃ¥ gott det gÃ¥r. Det blir ju ett himla inkomstbortfall att vara sjukskriven sÃ¥ här länge men min snälla chef har sagt att jag, när jag senare orkar fÃ¥r jobba sÃ¥ mycket det gÃ¥r hemifrÃ¥n och det tänker jag försöka göra.

Fick berättat för mig om en kompis till en i vÃ¥rt träningsgäng som med en helt ny valp hemma hade brutit benet och sedan dessutom fÃ¥tt en blodpropp i benet och fick sitta i rullstol och till rÃ¥ga pÃ¥ allt inte alls hade en så´n hjälpsam make och familj som jag har sÃ¥ inte f*n ska man gnälla…trots omständigheterna har jag det bra!

Fick också ett lååångt mail med en hel del tips och trix på hur man klarar vardagen från en person jag aldrig träffat men som varit i liknande situation. Man blir lite rörd över att någon orkar engagera sig så

Igår på dagen gick Internet ned
haha…usch vad upprörd jag blev skrattade Ã¥t mig själv i efterhand hur man kan bli sÃ¥ arg över nÃ¥got sÃ¥ banalt men det är ju sÃ¥ himla roligt att surfa runt och läsa i allas dagböcker och pÃ¥ olika hemsidor. Ni fÃ¥r se till att uppdatera ordentligt nu sÃ¥ jag kan samla pÃ¥ mig mycket träningsidéer

Förra året i Januari då Nicklas och Tina kom över och vi gick upp till jaktstugan och grillade korv. Liten Freddie i Nicklas knä och Sabina och Hermes tycks tro att Tina har något gott att bjuda på.

Eizor ute på snöröj i Januari 2006

Här tar vi en paus i snöröjningen för lite liggträning. Också denna bild från januari 2006.

Posted under: Allmänt, Skvaller, Film & Foto