Familjen Raneryds Dagbok!

Apporteringskurs med Eva Bodfäldt!

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

AHA…AHA…AHA jag vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag sagt eller tänkt detta idag

Det är otroligt fascinerande att man kan få så många aha-upplevelser på en dag och egentligen ganska enkla saker om man bara hade förmågan att använda de där små grå man har fått men tydligen behöver dom värmas upp och få hjälp att komma igång

Först några bilder på hur tydlig Eva är i sitt kroppspråk. Både mot oss på två ben och de på fyra
 

Vi började dagen med en presentation och ev. problem runt själva apporteringen. Jag berättade då att just nu är det inlevereringarna som inte funkar och att det förmodligen blivit så himla laddat med dummy och ibland på sista tiden även med boll. Givetvis gjorde Eva en liten plan för var och en av oss. Min plan var ju då att få Eizor att leverera in snabbt i handen och inte tramsa och ta omvägar och börja leka med dummyn istället för att komma in över huvud taget och på så sätt sluta hela träningen i konflikt och ännu mer laddat runt dummy.

Jag skulle helt enkelt sittandes på huk använda två bollar till att börja med och kasta den ena för att sedan direkt efter att ha fått den levererad i handen kasta en ny som belöning. Så länge han var på väg in mot mig så satt jag och bollade med belöningen. Skulle han stanna eller droppa eller flamsa så skulle jag genast sluta bolla med belöningen eftersom det annars skulle förstärka just det felbeteendet han höll på med. Logiskt!

Med bollarna fungerade det klockrent och jag kunde vänta några sekunder längre med att säga tack för varje gång. Poletten trillade ner blixsnabbt hos Eizor men det gäller verkligen att ha timing. Eizor är väldigt lättlärd och då lär man ju in felbeteenden lika snabbt (om inte snabbare) så det gäller att vara allert

Snabbt på väg in och lämnar i hand Därefter belöning direkt i ny boll och den skulle jag då kasta i alla möjliga olika riktiningar för att Eizor skulle hålla fokus.

Jag bollar med belöningen och Eizor är blixtsnabb in. Vadå problem med att inte vilja komma in?

Allt detta avancerade vi sedan att göra samma övningar fast att jag gick. Jag böt riktiningar i själva gåendet och bollriktining och detta i sin tur gjorde att jag fick en mycket följsam hund. Han följde mig med blicken och steget hela tiden för den DÄR nya roliga matten ville man ju inte tappa bort.

Efter detta gjorde vi samma övning som i början att jag satt pÃ¥ huk men nu med tvÃ¥ bollar och en dummy. Vid första tillfället gjorde jag FEL…han droppade bollen 3 meter bakom ryggen pÃ¥ mig och ställde sig där. DÃ¥ började jag bolla med dummyn vilket ju var helt galet eftersom jag dÃ¥ förstärkte hans stopp/dropp. Vi gjorde om och som tur var gjorde Eizor likadant en gÃ¥ng till men dÃ¥ satt jag helt passiv. Han kom fram en gÃ¥ng utan boll och trodde jag skulle kasta dummyn…Glöm det Jag väntade ut honom utan att säga eller göra nÃ¥gonting och till slut hämtade han bollen och la den i min hand och DÃ… kom belöningen i form av dummykast. Ett misslyckande och sedan rätt och sÃ¥ hade även den poletten ramlat ned. Nu levererade han även in dummiesarna snabbt i hand och detta fungerade ocksÃ¥ bra dÃ¥ jag gick och i olika miljöer.

Jag frÃ¥gade Eva lite oroligt hur detta egentligen skulle pÃ¥verka vÃ¥r stadgeträning men eftersom han aldrig fÃ¥r nÃ¥got kommando (som stanna) vid denna typ av tränings sÃ¥ ska det inte förstöra stadgan och om jag tänker efter sÃ¥ spelar det ju faktiskt ingen roll hur bra stadga han än har om han aldrig vill komma in med dummyn…eller hur…

Denna övning kommer vi sakta att bygga upp och så småningom även lägga in stanna kommandon och även vänta längre och längre (ibland bara såklart) innan jag säger tack och får bollen och med detta kommer då samtidigt detta med att man håller kvar det man har i munnen tills jag säger tack, oavsett vad som sker runtomkring eller vad jag har för belöning.

Jag testade lite med tvÃ¥ bollar när vi kom hem och gick en liten kissrunda i skogen och det fungerade verkligen hur bra som helst och mer följsam och uppmärksam hund har jag nog aldrig haft…

Jag känner mig supernöjd med dagen och om det är nÃ¥gon som undrar om jag fortfarande älskar min “lilla skit” sÃ¥ JA, om möjligt ännu mer

Just nu är han extra go för som tur är så är han lika trött som matte och ligger nu och sover på rygg med alla fyra i vädret

Posted under: Allmänt, Träning, Roligt