Familjen Raneryds Dagbok!

Träning!

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Igår kväll var Peter, Tina och jag och tränade lite. Tanken var att vi först skulle köra varsin markering över en kanske 3 meter bred vattenfåra och sedan lägga ut linjetag på samma ställe då hunden var på väg tillbaka över. Det fanns såklart ett ställe att ta sig över till andra sidan utan att simma och den vägen envisades både Hermes och Sabina till en början att ta.
Det är väl ingen katastrof då det är en markering men risken är ju stor att de hinner tappa bort den markeringen om de inte går ut på den rakt på och tanken var ju att följa upp med linjetag rakt över på samma mål och det gick ju då inte så bra

De flyttade då ännu en bit bort så det blev ca. 10 meter att simma över till andra sidan och efter att båda ha fått kämpa en del de första gångerna för att få hunden rakt tillbaka samma väg så lyckades det riktigt bra för båda. Hermes är duktig på att först lämna av och sedan skaka *peppar peppar* och för Sabina går detta bättre och bättre. Ser lite kul ut då hon med dummyn i mun gör en liten halvhjärtad skakning samtidigt i steget som hon är på väg in till matte

Eizor fick en markering som han inte hade ett dugg lust att komma in med utan sprang runt med i munnen, badade lite och kissade lite och i detta läge visar han verkligen sin olydnad genom att ignorera mig fullständigt. Skiter rent ut sagt i mina inkallningssignaler och nejjanden
Efter att efter mycket om och men fÃ¥tt in honom sÃ¥ kopplar jag upp och ställer mig helt enkelt pÃ¥ sidan och tittar när Hermes och Sabina fortsätter. Usch…där sitter Eizor sÃ¥klart och laddar sÃ¥ han skakar sÃ¥ vi gÃ¥r längre och längre bort och jag aktiverar honom med lite fotgÃ¥ende och närsök (i koppel)!
Här hamnar jag sedan i ett läge då jag å ena sidan känner att egentligen borde han inte få jobba ett smack mer och å andra sidan vill jag inte avsluta träningen med ett totalt misslyckande. Jag bestämmer mig för att testa en markering till innan vi åker hem och denna gång började jag direkt bolla med en annan dummy då han plockat markeringen och då kommer han raka spåret in och lämnar av och han får den andra dummyn som utbyte.
Bra eller inte…han kom i alla fall in

Av detta drar jag slutsatsen att det blir absolut ingen mer träning i närheten av vatten innan lydnaden pÃ¥ land sitter. Det är ett evigt tragglande med denna lydnad men det gÃ¥r helt enkelt inte att träna apportering med en olydig hund. PÃ¥ “hemmaplan” fungerar inkallning, fotgÃ¥ende, sitt-stanna-kvar osv. i det närmsta perfekt och vi har kul tillsammans men sÃ¥ fort det blir andra störningar sÃ¥ spÃ¥rar det ur

Man är ju medveten om att alla fel ligger hos en själv och det stärker ju inte direkt självförtroendet att känna sig som sveriges sämsta hundförare
Det är tur att hunden man kämpar med i alla fall är go och glad i alla lägen

Posted under: Allmänt, Träning, Roligt, Tråkigt