Familjen Raneryds Dagbok!

Åtgärdsplan?!?

Deprecated: preg_replace() [function.preg-replace]: The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /var/www/jaktlabrador.net/public_html/wordpress/wp-includes/functions-formatting.php on line 76

Nu skulle jag vara mycket tacksam för åsikter och idéer!

Ikväll när vi var ute och tränade bara Peter, Hermes, Eizor och jag så började det bra men spårade ur igen. Det spårade ur så mycket så jag blev faktiskt riktigt ledsen och tänkte ge upp allt vad jaktträning innebär. Vi gick hem och lagade middag och diskuterade vad som egentligen hade hänt. Jag sa att jag ALDRIG mer kommer träna jakt med en hund medan Peter försökte muntra upp mig så gott han kunde.

Eizor och jag körde samma övning som igÃ¥r 2 ggr. och det gick riktigt bra. Tredje gÃ¥ngen ökade vi avstÃ¥ndet lite och dÃ¥ är det som fan flyger i hunden…han kommer inte in…jag börjar med att nejja dÃ¥ han gÃ¥r Ã¥t fel hÃ¥ll och berömma dÃ¥ ha närmar sig mig men ½ meter innan mig viker han av och drar Ã¥t andra hÃ¥llet

Det hela slutar med att jag konstaterar att mina nejjanden inte har någon effekt så jag blir sur och börjar gå hemmåt och ignorerar Eizor helt och hållet. Det slutar med att han nästan kryper vid min sida och ber mig ta dummyn men jag ignorerar honom fortfarande. Då börjar han hoppa på mig och nästan trycker dummyn i ansiktet på mig men jag visar att jag vill varken ha honom eller dummyn eftersom han i mina ögon betett sig dumt. Jag är inte på något sätt hård eller dum emot honom utan avvisar honom bara lugnt men bestämt. När han proppsat länge nog så tar jag emot dummyn och kopplar upp och går sedan hem och gör inte så stor affär mer av det men jag har en hund som fjäskar och vill ha uppmärksamhet under hela tiden hemma sedan. (Mia..kan du inte sälja FULA valpar så man slipper falla för det godmodiga uttrycket i ögonen) Eizor kände att han och jag inte var samspelta idag. Jag tycker det är tråkigt när man kämpat i flera månader med lydnad och kontakt och så gör han ändå fingret tillbaka

Peter och jag pratar lite lätt om att “byta hund” med varandra men det känns ändÃ¥ sÃ¥ sorgligt när man mer eller mindre kämpat livet ur sig + att jag verkligen älskar den där gula “lilla” SKIT-hunden och han är ju ändÃ¥ bara 2 Ã¥r sÃ¥ visst borde man ge honom (mig) chans?!?

Jag har kommit fram till en plan. Jag har blivit rekommenderad att slÃ¥ hunden, rycka i koppel, korrigera med rösten och massa andra “tips” som jag konstaterat inte hjälper sÃ¥ min plan är nu att straffet när han inte sköter sig blir utebliven apportering och ignorans frÃ¥n matte. Idag när jag slutat säga NEJ och när jag sur vände om hemmÃ¥t sÃ¥ kom han ju lokandes och sÃ¥g liksom ut att be om förlÃ¥telse. Jag VET…hundar gör aldrig nÃ¥got för att djävlas…dom tänker inte sÃ¥ men det bästa “strarffet” för Eizors olydnad verkar vara uteblivande av kommande apportering!

Så min plan är därför att så fort han visar denna olydnad så går jag därifrån och visar mitt missnöje genom mutter och kroppshållning tills han förstår att enda sättet att göra matte nöjd är att leverera i handen då han givetvis kommer få mycket beröm.

Jag vill ha kommentarer, tips och synpunkter pÃ¥ detta. Vet att det är svÃ¥rt när ni inte sett mig och hunden jobba ihop men jag behöver verkligen tips-….innan jag ger upp helt!

Posted under: Allmänt